Uluru

 
 
Otroliga Uluru. Detta är vad jag tänker berätta lite om i detta inlägg!
 
Efter det att vi varit i Adelaide och besökt vackra Kangaroo Island så flög vi till Alice Springs i northern territory i Australien. När vi landade där möttes vi av hetta, röd sand och flugor. Vilken underbar plats, haha! Nej, men ska jag vara helt ärlig var detta det absolut mest fantastiska besöket av alla platser vi for runt till i landet, den röda öknen är helt magisk. Men jag kan lova att detta inte var helt vad jag tänkte dock när vi var där! Just då hatade jag allt som hade med sol, sand, flugor, svett och hårda madrasser att göra - verkligen. Men nu i efterhand kan jag inget annat än att längta tillbaka - naturen, kulturen och känslan där i outbacken är obeskrivlig, man känner verkligen att man lever.
 
 
"First sight" av Uluru.
 
 
I flera timmar åkte vi buss från vårt boende i Alice Springs till nationalparken Uluru - Kata Tjuta. Man blir lite avtrubbad från verkligheten när man åker ute i outbacken, det kan ta 3 timmar innan man får se ett hus. Och sen tre timmar tills nästa dyker upp. Man är så långt borta från allt, och det enda man ser är ett bushlandskap med lite träd, buskar, sand och sten.
 
Såhär såg det ut när man tittade ut genom bussfönstret flera timmar i sträck.
 
 
Till slut var vi i varje fall framme vid vårt första stopp, Kata Tjuta eller även kallat Mount Olga. Kata Tjuta är det aboriginska namnet och betyder "many heads", vilket bergen ser ut som. Dagen då vi vandrade här var det extremt varmt, närmare 45 (i skuggan), och vi gick en kort vandring i sol upp till en plats precis innan man kunde gå in i bergen. Längre fick vi inte gå den dagen då den längre vandringsleden var stängd p.g.a av hettan (det blev ännu varmare inne bland bergväggarna)! Och tur var väl det, haha - jag fick nästan värmeslag där ett tag och kunde knappt ta mig tillbaka till bussen...Något man fick lära sig här var att dricka vatten, dricka vatten och dricka vatten. Helst en liter i timmen, och var man med på utflykterna var man tvungen att ha 1 ½ liter vatten per person. Det var vanligt med uttorkning bland turistgrupperna, så nödtelefoner fanns uppsatta lite varstans. Som tur var blev ingen dålig på vår resa!
 
 
(FaceBook) Extreme temperatures...
(FB) Kata Tjuta! Jag lovar, här höll jag på att kollapsa av värmen... Men såklart ser man entusiastisk ut när det är fotostund! ;)
Kata Tjuta och dess "many heads".
 
(FB) Fruktkaka i solen är aldrig fel!
 
 
Uluru, eller Ayers Rock som det även kallas, är mycket mer än bara en stor röd sten mitt ute i ingenstans. Den har stått där i 600 miljoner år och är helig för aboriginerna i området. Guiden sa att den ungefär fungerar som deras "kyrka". Varje liten formation i berget har en betydelse för dem, och vissa platser är så heliga att det är förbjudet att fotografera dem. Något som jag tycker är väldigt konstigt är den klättringsled som finns på ena bergsidan för turisterna - för aboriginerna är det förbjudet att bestiga berget, det är för heligt. De vädjar om att folk ska låta bli att klättra där, och det är på deras mark, men ändå så finns leden kvar och många bestiger fortfarande berget. Varför kan inte folk bara respektera en annan kulturs åsikter? Nej, det är verkligen knäppt tycker jag. Aldrig att jag skulle klättrat där.
 
Jag måste säga att Uluru är väl värt mödan att ta sig dit, den är verkligen vacker! Både på håll och på nära håll är den verkligen spektakulär - vart man än kollar så ser den ut på ett nytt sätt. Vi fick gå en vandring runt halva berget, det tog cirka 2 timmar, och det är ett måste när man har tagit sig ändå ut dit. Jag kan förstå varför den är helig, den har någon slags dragningskraft till sig... Och varför Uluru röd då? Jo, sandstenen innehåller järn och med vädrets hjälp så "rostar" den. Så egentligen hade berget varit lite mer grå i färgen om den inte varit så järnhaltig, vilket man kan se längs med vissa sidor där regnvattnet har skapat mörka ränder och skavt bort rosten. Och ja, det regnar även där ibland, även om det är sällsynt ;)
 

 
Några av Ulurus otroliga stenformationer. Den sista bilden visar en "lektionssal", just där har aboriginerna haft lektioner och historieberättning i tusentals år för sina pojkar, därav målningarna. Flickornas sal låg lite längre bort, där de lärde sig tvätta och laga mat av kvinnorna.


Två nätter spenderade vi ute i öknen, då i enklare tältläger med små tälthus, lägerplatser och köksbyggnader. Det var lite annat från hotellet i Alice Springs det! Första natten då dagen hade varit så varm sov alla ute på marken i "swags", en slags madrass man rullade ut och sov på. Vi hade inga sovsäckar med oss, så vi sov som det var (jag hade min lilla flygplanskudde med mig och sov på!) och det var en av de bästa nätterna jag varit med om! Man kunde kolla på stjärnorna, det var svalt, skönt och lugnt... Det var första gången man kunde komma ifrån hettan också, de sena kvällarna. Andra natten fick vi dock sova i tälten, då var det oväder på gång och det skulle inte blivit så kul att vakna av ösregn när man sover utomhus... Där låg man på typ gympamadrasser (som inte var så tjocka)! Dessutom i totalt mörker, vi ångrade bittert att vi inte tagit med oss någon ficklampa. Så ville man ta sig till typ toan när det var mörkt så fick man allt kämpa lite! Vi var ju livrädda för att trampa på någonting giftigt, så jag gick och stampade när jag skulle någonstans, haha. Det kändes inte riktigt som rätt plats att bli biten av en orm eller liknande.
 
 
Vårat "camp". Lite längre bort skulle vårat kök ha stått om det inte var för bushbranden tre veckor tidigare då det totalförstörts...
 
Såhär såg det ut när vi skulle äta. Maten som ingick i turen, vi åkte med ett bolag som heter Adventure Tours, fick vi tillaga själva och hjälpa till med. Den bestod av allt från kängurustek och kamelkorv till hamburgare och wraps. Så riktigt käk fick vi allt! Tur var väl det, maten behövdes när man gjorde så mycket turer och vandringar.
 
 
Något man måste göra när man besöker Uluru är att man ska se den i både solnedgång och soluppgång. I solnedgången står man med hundra andra pers som också ska se berget lysa upp med sin starka färg, och det är likandant i soluppgången. Låter det "turistigt"? Well, det är det - men man glömmer av det när man är där och särskilt nu i efterhand när man kollar igenom alla sina bilder på detta vackra objekt!
 
 
(FB) Ett glatt gäng vid solnedgången vid Uluru, såklart med den obligatoriska "champagnen" i handen.
 
 
Tidig morgon vid halv fyrasnåret gick alla upp för att göra sig iordning för att kunna åka och se soluppgången i nationalparken. Det var vi och alla andra turister! Så mosig som man var på morgonkvisten stod man med vattenflaskan och kameran redo för att ta kort på den brinnande stenen. Och det var det värt.
 
 
Tidig morgon för att se soluppgången och Ulurus röda färg komma fram...
 
 

Som sagt for vi runt med buss. Bussen var liten med plats för ungefär 20 personer, och vi var nästan fullt. Hela resbiten var en ganska svettig historia, att konkas runt på vägar i ett ökenlandskap utan skugga gjorde bussen till ett element! Dessutom pajade airconditionen påvägen dit (den funkade väl lite, men den gjorde verkligen ingen större skillnad!), och tvärdrag när luften ute är 45- 50 grader gör heller ingen större nytta. Så vi var konstant varma under dagarna där. När vi dessutom trängde in ytterligare fem personer som skulle med på en utflykt ena dagen så var det nästan olidligt! Då var bussen helt full och man satt nästan på varandra. Har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv som den bussfärden - det rann bokstavligen floder från en. Och fönster och golv i bussen gick knappt att nudda med bar hud, det stekte. Ni märker hur jag försöker måla upp en bild här av värmen ;) Nej, men jag har svårt att tänka mig hur man kan överleva något ännu varmare, för jag upplevde det tufft här. Såklart vänjer man sig vid det, och normalt under sådan värme gör man inget ansträngande (och särskilt inte ute i solen!). Men är man turist och vill uppleva det vackra här i världen får man helt enkelt stå ut med lite klimatskillnader också. Annars så var det en skön bussfärd, det var otroligt avkopplande att kolla ut över landskapet i timmar och bara lyssna på bra musik...
 
 
(FB) Ena stoppet vid en av rastplatserna. Jag har aldrig njutit av en iste så mycket som jag gjorde då! Gudiens fotouppmaning här var; "Försök se... svettiga ut!" Okej, inga problem! ;)
Ödsligt i outbacken...
(FB) Kul i öknen, Sarah och jag hittade en svettig Batman- figur i sanden! Guiden insisterade på en rolig fotostund, haha! Nu åker han väl runt som maskot i en minibuss skulle jag tro...
 
 
Sista anhalten på vår guidade tur i öknen var Kings Canyon! Även detta bergbelagda området är på aboriginsk mark, och bergen har varit viktiga för dem när det har varit torka och dåligt med mat - då det inuti bergen alltid har funnits vatten och gröda.
 
Vi fick vandra i dalgången mellan bergväggarna när vi var där. Den vanliga turen gås normalt uppe på bergen och gör att man ser ner på träden och växterna, dock var denna vandringsleden stängd den dagen vi var där p.g.a gårdagens hetta. Detta kändes nästan lite löjligt då detta var första dagen på vår tur som det faktiskt var svalt ute! Kan säga att vår guide var väldigt besviken över att inte få visa oss de otroliga klipporna - jag var dock rätt lättat över att slippa gå en 3 timmar lång tur IGEN, haha. Detta sa jag dock inte högt! Men som sagt, vi fick i alla fall gå nere bland klippväggarna och kolla på både vackra vyer och växtligheten där. Ville man kunde man även flyga helikopter över canyonen. Detta kostade dock cirka 700 kronor för några minuter uppe i luften, så vi skippade det.
 
 
Kings Canyon och dess grönska bland bergen med bland annat ecualyptusträd.
 
(FB) Flugor!
(FB) Sista utflykten i Kings Canyon.
 
 
 
Åker man till Australien ska man uppleva Uluru och dess vackra omgivning. Verkligen. Jag vill tillbaka dit, och nästa gång jag åker till Australien är det definitivt en plats jag kommer att åka tillbaka till! Dock ska jag försöka åka dit när det inte är lika varmt ;). Våran tre- dagars tur var i alla fall helt fantastisk och jag kan varmt rekomendera att göra något liknande. Det var definitivt ett äventyr!
 
 
 
(FB) Såhär ser det ut när man när man har åkt runt i 45 graders hetta mitt ute i ingenstans i en buss utan AC, och regnet plötsligt kommer! "We're stoping the bus, everybody out - it's gonna RAIN!!"
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Spell & the Gypsy Collective

source
 
 
Inspirationsbilder när de är som underbarast. Spell & the Gypsy Collective är ett australiensiskt märke med riktigt snygga grejer - dyra som fan, ja. Men snygga! Har kikat på detta märket sedan några månader tillbaka, och sen var jag faktiskt inne i deras butik i Byron Bay i oz! Fick bokstavligt talat tvinga mig ut ur butiken för att inte köpa en liten ring för 600 spänn... Inte riktigt en resandes budget! Men som sagt, hemsidan är gratis och alla coola lookbooks till för att titta i - gör det!
 
 
 
 
 

Turkost

 
 
Åååh, saknar mina långa, starka naglar från resan, nu är de korta igen och skivar sig. Nejdå jag är inte bitter... Och jag har aldrig fått så mycket beröm för något nagellack innan som det jag har på bilden! Det är MIYO nr 28 - köpt billigt inne på Ica Maxi...
 
 

Min skärtorsdag har spenderats på jobbet där jag har påskpyntat, passerat sill och nästan haft en lugn eftermiddag! Imorgon är jag ledig, ska bli riktigt gött. Då ska jag göra alltihopa på min to- do- lista, ni hörde rätt, ALLT. Typ tio saker eller något ;)
 
Dagens lycka: Fick ett handskrivet brev idag från underbara Johanna! Hon hade hittat gammalt brevpapper hemma i lådorna och tagit sig tid att skriva ett brev och lagt på posten. Då blir man glad! Myycket roligare än ett sms eller mejl, fick verkligen flashbacks från barndomen då man hade brevvänner och skickade till...